Hur kunde det här ske? Hur kan solen fortfarande lysa och varför har inte stjärnorna fallit till marken? Hur i helvete kan himlen fortfarande vara blå efter vad som har hänt? Jag var bara din vän i ett halvår men gud ska veta att du var en av de bästa vänner jag haft. Du visste mina hemligheter och jag trodde att jag visste dina men jag måste haft fel för till och med nu när jag ser tillbaka på allt så kan jag för mitt liv inte förstå hur det här kunde ske. Folk frågar mig varför men jag vet inte. Jag tror inte att någon vet. Det måste ha varit en tung börda du bar. Så tung att du valde att ta ditt liv och lämna din familj och dina vänner för att slippa den. Och ändå var det ingen som visste. Ingen som misstänkte någonting. Jag hoppas att det här var vad du ville, Daniel. Jag hoppas att du har funnit frid. Jag måste tro att du har gjort det.
Gud vad jag saknar dig. Alla saknar dig. Vi kunde ha hjälpt dig och stöttat dig om vi bara hade vetat. Om du bara hade berättat så skulle vi ha gjort vad som helst för dig.

Mina minnen av dig är fulla med leenden. Jag minns när vi drack alldeles för mycket vin och sjöng ”ta mig till havet” med hardcore röster på karaokebaren i Sköldinge. När vi satt i en glänta i skogen och tillbringade många timmar med att förgäves försöka hitta karlavagnen. Alla de gånger vi satt och pratade när vi borde ha pluggat.

Världen förlorade en fantastisk människa den 17:e december 2002
Vi ses på andra sidan, som ett och som allt.
Vila i frid tills dess, Danne

Tack för att jag fick vara din vän.