du va min underbara bror..

varför gick allt så långt? vad var det som fick dej att d det sista steget?

kunde du inte sagt någonting? kunde du inte berättat att du mådde dåligt. Jag har läst några dikter och sådant som du har gjort och skrivit. Jag förstår inte förrän nu när man har facit i handen att du verkligen mådde så himla dåligt. Jag var din syster å vi pratade om allt. Kunde du inte sagt det minsta lilla åtminstone till mej. Du vet att du kunde berätta allt för mej. Varför varför varför varför varför? Vi letar efter en anledning, men tycks inte hitta något som berodde på att du tog det sista steget. Har vi din familj gjort något fel? skulle jag som syster kanske ha märkt någonting? Varför släppte du aldrig in någon på livet? varför var allt så svårt att prata om? Om du bara kunde öppnat dej det minsta lilla kanske jag hade förstått någonting. Men du verkade alltid må så bra. Du va alltid så jävla glad. Vart gick det snett? Har vi inte haft roliga stunder? du och jag? du med oss i din familj. Var verkligen vi så hemska? eller va de d att du aldrig fick höra det du gjorde bra? jag vet att mamma och pappa klagade på skolan du skulle börja på, Jag vet att dom ofta tjatade om pengarna du lånade ut, jag vet att dom ofta tjatade på dej om grejer och sa allt dom tyckte var fel. Men dom glömde oftast att berömma dej när du gjorde något bra. Dom ville bara ditt bästa Daniel, snälla kunde du inte sagt nått? varför varför varför? snälla Daniel jag saknar dej var du tvungen att ta det sista steget som fick dej att inte finnas hos oss längre? Jag har blivit rädd nu Daniel, rädd för att vara ensam. jag vågar inte ens gå ut å röka, för att jag vet att du inte finns längre. Du va alltid min trygga punkt här i livet. Men om min trygga punkt bara försvann, vad ska jag göra då? Va fan ska ja gö utan dej? nu e de dags för mamma, pappa å jag att hålla i hop. vi måste vara starka utan dej Daniel. du har orsakat oss så mycket smärta. Fattade du inte att jag älskar dej verkligen? Mamma och pappa dom älskar dej också. Även om det kanske inte alltid verkade så, så va de så Daniel. Ja kommer aldrig glömma dej. Inte mamma eller pappa heller. Daniel jag är rädd JAG ÄR RÄDD UTAN DEJ DANIEL. du fanns alltid här för mej men nu är du borta. Jag vet att om du nu mådde så hemskt dåligt så mår du mycket bättre nu. Ja vet det Daniel. Men om du hade öppnat dej lite så kanske jag hade förstått någonting. Ropade du på hjälp flera gånger utan att jag märkte det? Ville du kanske egentligen att jag skulle fatta mer än va jag egentligen gjorde?

 

VILA I FRID MIN BROR. Jag älskar dej det vet du. De borde du ha vetat. Visade jag det inte tillräckligt? borde jag ha gjort något mer? Fanns det nånting som jag kanske borde ha förstått? utan dej är jag rädd Daniel, DANIEL JAG ÄR RÄDD UTAN DEJ. jag vill inte va ensam utan dej. just nu känner jag mej bara ensam men jag vet att jag inte är ensam. men utan dej, min trygga punkt, är jag ensam. du va ändå min kära bror. som jag såg upp till. Jag va stolt över dej. Jag älskade dej. JAG ÄLSKAR DEJ. Men nu finns det inte så mycket att göra. Jag saknar dej. Du va min trygga punkt. men ja antar att jag inte riktigt vet längre vem du var. Jag kände inte den personen du va egentligen. Du va någon helt annan. Men jag kände den Daniel som var min bror. den personen som du va mot mej kände jag. Men det var inte rätt person att känna. jag skulle känt den andra Daniel som några andra kände. den Daniel som mådde dåligt som hade mörka sidor. den Daniel som fick dej att göra det här.

 

 

VILA I FRID MIN BROR. jag glömmer aldrig dej..